En fullmakt innebär att en fullmaktsgivare ger en fullmaktshavare behörighet att vidta vissa åtgärder för huvudmannens räkning. Fullmakten kan vara begränsad eller obegränsad.
En fullmakt innebär att en huvudman (fullmaktsgivare) ger en fullmaktshavare behörighet att vidta vissa åtgärder (rättshandlingar) för huvudmannens räkning. Personer som normalt inte har rätt att företräda någon annan måste ha en fullmakt från den han eller hon ska företräda för att kunna göra detta. En firmatecknande styrelseledamot i ett aktiebolag behöver normalt inte någon fullmakt för att få företräda aktiebolaget. Där räcker registreringsbeviset från Bolagsverket.
Begränsad eller obegränsad (generalfullmakt eller generell fullmakt)
En fullmakt kan avse i princip vad som helst. Den kan vara begränsad (inskränkt) och avse en enda åtgärd, t ex att ta ut 200 kr från huvudmannens bankkonto, eller obegränsad och därmed avse alla åtgärder som huvudmannen själv får göra. En obegränsad fullmakt brukar kallas generalfullmakt eller generell fullmakt.
Exempel på begränsad fullmakt: Härmed befullmäktigar jag Sven Svensson, Storgatan 1, 123 45 A-stad, att under tiden den 1 december 2016–den 15 december 2016 för min räkning kvittera alla försändelser som kan komma till mig. A-stad den 15 november 2016 Johan Johansson Bragatan 2, 123 45 A-stad
Exempel på generalfullmakt: Härmed befullmäktigar jag Sven Svensson, Storgatan 1, 123 45 A-stad, att i mitt namn och för min räkning företräda mig i alla angelägenheter som angår mig och bevaka min rätt. A-stad den 15 december 2016 Johan Johansson Bragatan 2, 123 45 A-stad
Exempel:
Terese får av Stina en skriftlig fullmakt att köpa en personbil för Stinas räkning. I fullmakten står det att Terese för Stinas räkning får köpa en personbil. Stina säger till Tersese att bilen inte får kosta mer än 50 000 kr.
Terese har alltså behörighet att köpa vilken personbil som helst till vilket pris som helst eftersom någon beloppsbegränsning inte skrivits in i fullmakten. Terese har däremot bara befogenhet att köpa en bil för 50 000 kr.
Behörighet och befogenhet
Två centrala begrepp inom fullmaktsrätten är behörighet och befogenhet. Behörigheten för en fullmaktshavare följer av själva fullmakten, dvs vad som står i denna. Befogenhet är vad fullmaktshavaren verkligen får göra enligt de instruktioner som lämnats av huvudmannen. Även om en fullmaktshavare är behörig att genomföra en viss åtgärd är det inte säkert att han eller hon har befogenhet att genomföra den, om huvudmannen givit honom särskilda instruktioner som inskränker vad han eller hon får göra.
Om en fullmakt lämnats muntligen blir huvudmannen inte bunden av något avtal som fullmaktshavaren ingått om denne överskridit sin befogenhet oavsett om avtalsparten var i god tro eller inte.
Om en företrädare gör upp något i huvudmannens namn utan att vara behörig att göra det, är huvudmannen som huvudregel inte bunden av uppgörelsen. Huvudmannen kan däremot uttryckligen godkänna uppgörelsen i efterhand och då blir resultatet samma som om företrädaren handlat med fullmakt. Detta kallas ratihabition, eller att huvudmannen ratihaberar uppgörelsen.
Vid dödsfall
Vid fullmaktshavarens dödsfall upphör genast fullmakten att gälla. Vid huvudmannens död fortsätter fullmakten att gälla, såvida inte något annat har angetts i fullmakten. Dödsboet blir då huvudman. Detta gäller om fullmakten avser någonting generellt, t ex att betala huvudmannens räkningar. Avser fullmakten någonting mer specifikt och som har betydelse för huvudmannen enbart så länge denne är i livet, t ex inköp av mat, upphör fullmakten att gälla.
Fullmäktigens ansvar
Fullmaktshavaren har ett ansvar för att hålla sig inom sin befogenhet. Om fullmaktshavaren överskrider denna, som i det första exemplet ovan, kan han eller hon bli skadeståndsskyldig gentemot huvudmannen.
Om en fullmaktshavare gör något han eller hon inte har behörighet till, som i det andra exemplet ovan, blir fullmaktshavaren själv bunden gentemot tredje man (säljaren).
Exempel:
Hade Stina (i exemplet ovan) i fullmakten skrivit att Terese var behörig att köpa en bil för högst 50 000, hade hon inte blivit bunden av köpet. Terese hade i detta fall överskridit både sin befogenhet och sin behörighet.
